Sofia Berggren

2016, ett år fyllt av berg och dalar. Så skulle jag nog sammanfatta det. Jag har varit väldigt glad men också väldigt ledsen i perioder. Självklart ska det ju också vara så att man lättare kommer ihåg det negativa, men när jag tittar tillbaka så inser jag också att jag har haft väldigt roligt. Åre, Island, Brännbollsyran, Coldplay-konsert, Gotland, Swampsoccer, Norge-resan, Kräftskivan och så vidare. Sen kom hösten och mörkret. Jag har så svårt för det. Särskilt här i Umeå tycker jag att det är extra jobbigt. Det är ständigt kallt, mörkt, blåsigt och halt, och det finns inget som känns riktigt roligt att göra. 2016 var även året då jag insåg att jag inte riktigt trivs att bo i Umeå. Det blir nog att bo norröver ändå, och jag tror det kan bli riktigt bra. Vi får se! Det viktigaste är att jag äntligen har erkänt för mig själv att jag nog faktiskt vill bo på ett litet ställe ute i skogen. Det är väl inget fel med det?

 

Det här året har jag lärt mig många viktiga saker om mig själv och insett att jag måste ta hand om mig. Kan man säga så? Det funkar inte att jämt klaga på sig själv. Att jämt ha dåligt samvete och gå och må dåligt över saker som inte blir gjorda istället för att njuta av att vara ledig. Och när kroppen tillslut fysiskt säger ifrån för att du stressar för mycket, då är det dags att säga stopp. 2017 inleder jag med lite mer lugn, som jag hoppas ska hålla året ut.

 

Har så många planer för framtiden nu, tror det kan bli riktigt kul.

2017, bring it!